Champagne

Jag är en sådan där tråkig person som inte tycker att champagne är särskilt gott. Visst är det mysigt och stämningsfullt men gott…nja!

När jag vid varje tolvslaget står och huttrar i nyårsnatten för att beskåda fyrverkerier som lyser upp den mörka himlen i regnbågens alla färger så får jag alltid ett glas med iskall champagne i min hand.

Glas så iskallt att jag inte kan hålla det utan lovikkavantar vilket resulterar i att glaset antingen glider ur handen eller så får jag hela munnen full av lovikkaludd. Sveper jag inte innehållet direkt får jag räkna med att svälja minusgrader.

Fick jag bestämma skulle varje nytt år välkomnas med en mugg varm lumumba. En dryck så rykande het att mina skallrande knäskålar och skramlande tänder inte längre överröstar de explosioner som fyller den mörka nyårsnatten med strålande kaskader av ljus. Samtidigt skulle drycken lönnligt passande smälta istapparna i min kvinnliga vintermustasch som alltid visar sig i den frostiga nyårsnatten.

I dag har jag har köpt en Pommac Magnum på Storkonsum – vilket jag tror kommer att bli näst bäst!