Man tager vad man haver sa…

…Cajsa Varg eller någon liknande dam.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Som att jag aldrig är sugen på maten jag envisas med att förvara i min frysbox. Frysen är knökfull med diverse redan färdiglagade sparlådor – innehållande lasagne, köttfärssås eller carbonara. Där finns påsar med överblivna filébitar av arten kyckling, fisk eller oxe. Wokgrönsaker trängs bland pommes frites och isiga träd av märket broccoli ligger i sin påse som en deformerad boll och brer ut sig på dyrbart frysutrymme. Karrén är redo för grillen och burkar med innehåll skapat ur en tillfällig sinnesförvirring är fyllda med hemlagade soppor. Tätt invid står mångfärgade fyrkanter i plast med halväten vaniljglass som smakar freon.

Likaså ser det ut i en av mina kökslådor där jag förvara egendomliga konserver från fjärran länder.

Varför springer jag då var dag på storkonsum och inhandlar ny middagsmat eller oftast precis likadan jag har gömt i mitt kök?

I dag öppnade jag kökets alla gömmor och ur undanskymda vrår plockade jag bara det som jag gillar allra bäst och blixtsnabbt skapades en delikat anrättning som ingen vet namnet på – ännu.

Varmkorv

Bacon

Champinjoner

Tomater

Vita stora bönor

Halloumi

Oliver
…allt åkte ner i stekpannan, toppades med timjan och serverades med ruccola samt vit kebabdressing – alltid vit kebabdressing.

Grymt enkelt, snabbt, billigt och det bästa av allt – supergott!