Rullar på burk

Förr hade jag alltid en massa filmrullar som oframkallade låg och skräpade lite var stans i hemmet. Sällan kunde jag dra ut en kökslåda utan att bli överfallen av små plastburkar med lock. Sällan kunde jag plocka en ny film ur kylskåpet utan att den var kladdig av kaviar. Sällan kunde jag leta ett läppglans i handväskan utan att plocka upp en filmrulle – antingen en rulle på väg till framkallning eller en reservare om filmen i kameran plötsligt skulle ta slut.

Om jag mot förmodan skulle råka få för mig att framkalla ”Julafton -88” så lovar jag att det minst tog tre år innan lusten att sortera bilderna tidsenligt i album ramlade över mig. Dessutom får man inte förglömma att det i forntiden var väldigt dyrt att framkalla bilder så därför måste bilderna ha varit betydligt färre än nu.

Nu för tiden blir jag sällan överfallen av rullar på burk. Däremot blir jag anfallen av färgglada små fyrkanter var gång jag slår på datorn. Hela skrivbordet är proppad av festliga tillfällen och oförglömliga minnen från mina senaste år. Likaså ett par tusen bilder i mobilen.

Nu har jag på skarpen sagt år mig själv att göra någonting av dem – frågan är bara vad och vart..?