Etikett: finskor

Varför?

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Varför är det ALLTID såhär för mig? Att jag ALDRIG i hela mitt liv har haft någon riktig vuxenkoll på mina finkläder menar jag. Det är jämt samma visa. VAD SKA JAG TA PÅÅÅÅ mig? Helt överrumplad varje tillfälle. Va? Är det midsommar? Va? Skolavslutning? Va? Bjuden på middag? Födelsedagskalas? Ska jag gifta mig – nu? Normala människor har lärt sig att kolla igenom sina finkläder och se så de passar ihop, att de är tvättade och strykna, att de inte har krympt i garderoben, att det finns hela strumpbyxor. Före högtidstill fället sysselsätter jag mig med sånt som att prova ut halsband som matchar med klänningen, ta på och av strumpbyxor som visar sig ha hål eller vara fel färg, panikstryka krage och nederdelen på ärmen, försöka hitta den där vita bh:n, dölja hundbett på högklackade svarta pumpsen med tuschpenna och pilla fram hårnålar mellan golvplankorna. Under högtidstillfället sysselsätter jag mig med att känna mig bortkommen, omodern, ovan att gå i fina skor och i övrigt en allmän alienerad känsla av att vara den ständigt ogifta kusinen från landet. Det är faktiskt så illa att de finaste skorna jag har (som hunden en gång bitit på) är de jag köpte till farmors begravning den 1 april 1980. Vilket i allafall bevisar en sak: en pytteliten del av mig har forfarande samma form och storlek som för 33 år sedan!

Lite tröstfoton från en morgonpromenad vid Tavelsjön:

Ojdå! Där kom den stolliga hunden med. 

Elementens raseri

Av , , Bli först att kommentera 1

 …är ett uttryck som exempel så varför jag tror det måste vara jättesupersvårt att lära sig svenska. Vi har t.ex. en massa uttryck. En inte helt obetydlig andel (som Leif G.W. skulle sagt) härrör från tv eller populära filmer förr och nu.

"Nu har dom skitit i det blå skåpet", "Ta sin Mats ur skolan", "Ta det långa benet före", "Javisst gör det ont när knoppar brister", "Grotta in sig i julen", "Rå om varandra", "Dra i långbänk", "Panelhöna", "Göra en pudel", "Göra en Marjasin", "Man tager vad man haver", "Men han RÖR ju på sig", "Men han rör ju PÅ sig", "Det var en gång en gube som bodde i en lådda" , "Ta under sina vingar" och allt det där. 

Och betoningarna sen, då. Och alla ord son betyder olika.! Anden eller anden, stegen eller stegen, vågen eller vågen, vad eller vad, mätt eller mätt?

Varför heter det ett hus flera hus, en mus flera möss, en ros flera rosor, en nos flera nosar, en gås flera gäss och en mås flera måsar?

Men alla språk har väl sina aber:-)

En gång hade jag och Åke en italienare (Guiseppe)boendes och jobbandes åt oss på jordbruket vi drev. Han hade kommit till Sverige för att finskorna var så vackra. Men hantyckte finskan var så svår att han försökte lärs sig svenska istället…