Jag bodde här från juni 1977 till dec 1980. Sällan har 3 år känts så innehållsrika. Nu när jag går i stan 30 år senare och följakligen 30 år äldre är det…konstigt. Jag går Kyrkogatan, Fallängsvägen, Bergsgatan, Fabriksgatan, Tingsgatan o Köpmangatan och ingen möter jag som känner igen mig och ingen känner jag igen. Det gör inget, det är bara det att jag får en känsla av att detta ändå min hemstad, att jag är en värmlänning och vet hur man bär sig åt även om jag inte har dialekten. Vilket språk de har här! Nästan alla talar grov dialekt och jag kommer liksom på mig själv med att stå stilla med ett fåraktigt lyckligt flin på läpparna: det här förstår jag ju- det här är mitt språk! En man på en bänk på gågatan tittar på mig. Jag ser nog ganska knäpp ut där jag står och insuper den dialekt som han tycker är vanlig svenska. Tingsgatshusen är renoverade, Repslagargatan där jag bodde är rivna och ersatta av hus i sten med centralvärme och tvättstuga. Säkert har de inga toor som fryser, tak som läcker eller rivningskontrakt nu. Ja,ja- those where the days. Domus har blivit klädaffär, konsthallen är kvar, badhuset ska byggas om och var SemesterGustaf bodde vet vi inte längre, men på lördag spelar grabbarna i Arvika Gammeldans Orkester i alla all på Folkparken. Jag gillar Arvika och grattis på 100 årsdagen du lilla underbara stad……
Etikett: stad
Forskningsrapport del 6
Från Yttre Rymden.
Befälhavaren för rymdfärjan tycker att vi nu insamlat tillräckligt med information, och att vi bör snarast återvända hem. Jag tror det beror på att hans första barn snart skall kläckas, dessutom tycker jag denna planet är intressant. Vi stannar ett tag till i Västerbotten och forskar.
Folket här är medelstora, medelljusa och vänligt sinnade, kloka och analyserande eller möjligtvis oerhört korkade. Svårbedömt.
T.ex. förstår jag inte att de kan sitta stilla på ett jobb 1800 timmar om året och sedan betala dyra pengar för att träna på tortyrmaskiner i en källare. Det erbjuds snö att skotta som de kan motionera med, men då svär de ve och förbannelse över den!
De flesta vill klumpa ihop sig tätt tätt i lägenheter i staden för att det är så ensligt på landsbygden, men de svär ve och förbannelse över att grannarna för oväsen.
De vill gärna fara ut på landsbygden ibland när det är vackert väder, och då vill de se vackra vyer och betande djur, men de köper kött från andra länder och svär ve och förbannelse över de svenska bönderna som vill ha en normal lön.
De vill byta köksinredning och möbler och bygga om huset så fort de har råd och trenderna svänger, men svär ve och förbannelse över kalhyggen.
De vill gärna se rovdjur på avstånd, och liksom veta att de finns därborta i skogen, men svär ve och förbannelse över dem när de rivit inälvorna ur morfars gråhund.
De vill absolut ha ekologiska grönsaker utan gift, men inte vill de krypa i leriga rader och rensa ogräs, och de svär ve och förbannelse över att de hittar en mask i salladen.
De vill gärna ha små gulliga barn, men svär ve och förbannelse över stökiga och högljudda ungdomar.
De vill gärna kunna ta ett glas vin ibland, men svär ve och förbannelse över jobbiga fyllon på stan.
Forskningsrapport del 3
från Yttre Rymden.
Det har visat sig fler häpnadsväckande resultat.
Människorna, och då i synnerhet kvinnor i allmänhet och män på Stureplan inte som vi trodde valde fotbeklädnad efter kyla och verksamhet. När man ser i skoaffärer så verkar ju skor indelas i finskor, vinterskor, träningsskor o.s.v., men det har uppdagats en mer komplext användarmönster. De finaste och tunnaste skorna kan användas mitt i vintern, ja när det är -25 ute. Sommarskor tas på redan hemma i Sverige när de ska fara utomlands, för man hoppas på varmt väder och kommunikationernas framkomlighet. Gummistövlar används inte i stan. Människorna blir rasande om de fryser p.g.a. för lite kläder och blött eller kallt väder. De ringer genast efter en taxi, blir ännu argare om den inte kommer omedelbart och gormar på chauffören för det dåliga vädret.
Jag som först tyckte att det verkade vara ett utmärkt arrangemang att de hade råd att köpa de speciellt framtagna kläder som finns för den varierande väderleken.
Saker som gör att de gör av med sina pengar och dessutom mår illa och blir fula används flitigt. Som socker, tobak och alkohol. Kanske är det så att vissa av dem liksom är utvalda att göra skitjobbet, medan andra är tvingade att vara ute och motionera och bli friskare. Det hela ger ett intryck av frivillighet- i allafall i början- och läkarna verkar inte ha någon vidare makt i denna arbetsfördelning.
Många bor i staden, men vill gärna vara ute i naturen under kontrollerade former. Under en kortare tid, vid vackert väder, med tillgång till moderna bekvämligheter och utan fara för de rovdjur de tycker ska finnas i landet. Rovdjuren ska helst tränas att äta växter och andra vilda djur, för rovdjursvännerna tycker ändå det är för hemskt att se rovdjursrivna får, renar och hundar. Man verkar inte riktigt kommit tillrätta med detta, ingen kan träna dem, oenigheten om befintligt och önskat antal rovdjur samt geografisk placering ligger ljusår ifrån varandra.
De som bor på landet tycker att stadsborna är mesar, trots att de i svår tidsnöd kämpar med småbarn och matkassar på bussar och illaluktande tunnelbanor, eller i milslånga bilköer. Fram och tillbaka varje dag , mycket tidskrävande och inte särskilt givande sysselsättning som uppstår p.g.a. att man bor i staden för att det är så nära till allt. Märkligt. (Minnesanteckning: kolla så jag inte missuppfattat).
Stadsborna tycker att lantisarna som har så mycket tid och pengar gott kan sköta om landsbygden och hela naturen, för det är ändå bra att den finns därute, så stadsborna kan fara dit om rätta omständigheterna infinner sig ibland. Så de får hwila och ladda batterierna.
Kan min planet lära sig något vettigt av detta?
Senaste kommentarerna