Ökänd

13-åringen har börjat sjuan. Ny skola, nya lärare. Men inte en ny familj. När jag frågade Isa hur det varit i skolan svarade hon "Det verkar som om jag är typ ökänd redan". Det låter ju lite otäckt förstås om man inte har koll. Det har inte särskilt mycket att göra med att hon är typen som gör så värst mycket väsen av sig.

Nej, som fjärde barnet i en familj har man det värre än så. Man kan nämligen få antingen lida eller "glassa runt" beroende på hur ens syskon har uppfört sig i skolan sista tio åren. Har man nu tre storasyskon som gått i samma skola är presentation överflödig. Isa kommer förmodligen hela högstadietiden att beskrivas som "lillasyster till Sofia, lillasyster till Petter eller lillasyster till Julia, beroende på vem av lärarna man frågar. Och med tre syskon som föregångare i tre olika lärararbetslag är risken rätt så uppenbar att man har täckt av hela Artediskolans personal. Därmed inte sagt att hon inte kan förändra lärarnas bild av henne i den mån den nu finns. Men syskonens historia kan hon aldrig ändra.

När min äldsta började skolan viste alla vem hon var eftersom hennes mamma var ökänd. Jag hade haft flera av lärarna själv i skolan. Jösses vad ung man kände sig på det föräldramötet. Jag undrar hur gamla lärarna kände sig?

Isa kan skatta sig lycklig. Hon har inte haft särskilt besvärliga syskon. Då var det värre för kusinen som, med viss tillfredsställelse, berättade skräckversionen av hur lärarens inledningsfras löd när han började ny klass "Åh, nej inte en till av er". Skämtsamt kan man hoppas, men jag är rädd för att där fanns ett rätt ordentligt stänk av sanning i det han sa.
Eller som systern i samma familj fick levererat av sin lärare: Jag kan inte förstå hur du som är en sån trevlig tjej kan vara släkt med din bror.

Nu ska jag direkt ta lärarkåren i försvar och säga att jag ytterst sällan har haft problem i mina privatkontakter med skolvärlden. Men visst finns det även där folk som har dåliga dagar, eller som låter munnen prata innan den är vidarekopplad till hjärnan.