Tidsoptimism

Inte fasen blev det något bröd bakat. Jag fattar inte hur jag tror att jag ska hinna en massa saker, när schemat är fullt ändå som det är. Jag borde försöka trycka in Bodil Jönssons ’Tankar om tid’ i min hjärna.

Sonens hockey gick fint, dotterns fotbollsmatch blev en uddamålsförlust. Nån sorts genomsnittligt okej-läge med andra ord.

Som middag idag åt vi kakor och tårta. Jag tänkte liksom skapa någon sorts jämvikt till fibrehavregrynsgröten i morse.
Vi hade kombikalas för sonen som fyllt år och svägerskan som fyllde dagen innan, men som var i Turkiet då. Det är ett hyfsat jobb att få ihop tider och scheman så att folk ska kunna ses någon gång mellan varven.

Och nu är jag trött. Trött som bara den.
Jag spanar ut över tvätthögarna och upptäcker att det hann jag inte heller idag. Eller så prioriterade jag helt enkelt bort den där tvättvikningen. Det lär ju straffa sig i morgon bitti när det är full panik och alla ska iväg och det inte finns kläder i ordning. Ändå gör jag inget åt det just nu. Jag orkar inte. Ids inte. Varför göra saker idag om du kan skjuta upp dem och få stressa lite på slutet?