Draghjälp

Hon ser ut som en dränkt katt min syster när hon ilsket kommer klivande mot min bil. I ett halvmeterdjupt dike sitter syrran fast med sin bil. På skolans nyanlagda gräsmatta.

Det regnar som fasen här. Så mycket att jag helt emot mina principer skjutsar ungarna till skolan. Det gjorde syrran också, för jag såg hennes bil vid den nybyggda skolan. Jag konstaterade också att där blir det en helt ny trafikstockning, för varken gata eller parkering är dimensionerad för någon form av skolskjutsar.

Jag hann in genom dörren hemma och just så pass få av mig skorna när hon ringde. ’Jag sitter fast. Har du bilen hemma?’

Jorå, det har jag ju. Så jag slänger mig i bilen och åker dit. Det är länge sen jag såg en så blöt människa, ja som inte har badat vill säga. Och arg.
Bilen satt som i ett skruvstäd och vi fick hålla på ett tag innan den där sugande lergropen släppte taget om den. Bogserlinan rycktes av. Vi trampade lera kring däcken som om vi vore långt borta i landet ingenstans under regnperioden. Fick dra loss den bakåt och det var nästan så man hörde sluuurp-ljudet när den till slut lossade.

Jo, hon hade hamnat i den där trafikstockningen. Många skulle lämna barn och alla har bråttom. Så hon girade ut några decimeter på den där gröna kanten för att släppa fram en annan morgonstressad mamma. Poff så satt hon i smeten bokstavligt talat.

En regnställsklädd man från ett av byggföretagen lovade för övrigt att fylla åt gropen så inget barn drunknar i den.

Försök lossa knuten på bogserlinan man bundit kring kulan på sin bil. Det är ingen lek. Efter ett ilsket försök lät syrran den sitta kvar och kastade helt sonika in resten av linan i bagageluckan. Hon skulle skära loss den för att få utlopp för sina aggresioner när hon kom hem.

Det såg ut som om bilen åkte hem med svansen mellan benen ungefär. Fast jag tyckte den viftade lite med bogserlinsstumpen när den rundade kurvan.