F-möte

Föräldramötet på Midgård var bättre än väntat. Kändes som en sundare inställning nu än sist jag hade en förstaklassare på skolan. Man får alltså ha roligt också under sina tre gymnasieår numera. Det gillar jag.

Men jag blir alltid misstänksam när talarna tittar ut över aulan och säger ’så här många föräldrar har vi nog aldrig haft här’.
Är det verkligen sant?
Eller är det en ’bet you say that to all the girls?’

Och hur ska man tolka det? Är föräldrarna till 91:orna ett jäkligt oroligt släkte? Är vi tröga på att ta information så vi måste vara två föräldrar till varje barn? Eller är vi bara mer engagerade? Jag hoppas på det sistnämnda.

Förresten blir jag aldrig klok på alla poäng som delas ut till höger och vänster. Jag kommer kanske att lära mig förstå dagens kursplaner lagom till de ändrar systemet.