Stoppa tiden

Jag har stoppat tiden idag. Med god hjälp av en man som närmar sig hundra år. Att kliva in till den här helt fantastiska människan, var precis som att stoppa tiden. Jag andades fort, pratade fort, tänkte fort, när jag klev in genom hans dörr.

Efter bara några minuter insåg jag att mitt tempo inte alls passade in där. Efter ytterligare några minuter hade han lärt mig att prata sakta. Andningen gick ner i tempo och tanken fick lov att stanna till medan han ibland sökte efter orden.

Nu satt vi där, bara klockans sakta tickande gav någon som helst fingervisning om att tiden faktiskt gick. Vi tittade på lönnen utanför hans fönster. Vi bläddrade i gamla fotoalbum. Det fanns ingen anledning att reda ut riktigt vad som hände när. Vad spelar några år hit och dit för roll i en hundraårings perspektiv?

Ibland har jag världens bästa jobb som får träffa de där människorna som man kan lära sig så otroligt mycket av.