40-årskalas

Jag var på 40-årskalas igår kväll. Det föregicks av en desperat jakt på present. Och medan jag jagade som värst ökade inköpssumman timme för timme, när folk hade hört att jag jagade present och undrade om de också fick vara med på ett hörn.
Och egentligen blev det nästans svårare ju mer pengar man hade att röra sig med.

För det är verkligen svårt när man vet att man har kapitalt olika smak. Jag tror aldrig 40-års-mannen i fråga och jag har varit överens om en enda inredningsdetalj någonsin. Än mindre klädval eller mat.

Eftersom han har renoverat sitt hus nyss enades vi uppvaktare om något till inredningen. Grattis Monkan! du har nu en massa pengar att köpa en present för till någon som absolut inte vill ha något som liknar det du vill ha.

Det är ungefär som när ungarna frågar vad jag tycker om deras nya kläder.
’ Gräsliga’ säger jag.
’Tack mamma, då är de i alla fall inte hopplösa’ säger barnen.
Jag står som någon sorts ikon för vad som är ’hopplöst’.

Nåja, jag hittade några fina röda lampor åt födelsedagsmannen. Och jag hittade en massa gröna lampor till mig själv. Sen insåg jag att jag måste göra om hela mitt hem, ansöka om kredit på Mio, Lagerhouse, Pop-shop, Mique och en rad andra affärer där jag lätt skulle kunna sprätta massor av pengar.