Tyst i klassen

Det som inte fick hända har hänt. Jag har i det närmaste tappat rösten. Det är svårt att få till någon särskild auktoritet när man låter som ett enda stort väsande.

Jag funderar om det är jag som för mest oväsen på morgonen, eftersom det var bedövande tyst vid frukost. Jag kunde till exempel inte gnälla alls på att 11-åringen kom på lagom till han skulle gå till skolan, att han hade glömt att skriva ner tre meningar som han hade i läxa.

Inte är det någon hit att svara i telefon heller.
Det värsta är att hockeyn i morgon är i fara. Nu blir det verkligen till att vila sig i form om jag ska kunna prata alls i morgon.