Mormor

Skulle någon av er packa in en 90-åring i skuffen på en Volvo och sträckköra bortåt hundra mil? Jag försäkrar – det går. Min mormor fyller 91 år idag. Det är inte alla förunnat att ha kvar sin mormor när man själv närmar sig 45. Men mormor lever och även om hon blivit lite tröttare med åren, så finns det ändå lite gnista kvar.
Mormor har levt att typiskt bondeliv, ständigt arbetande och alltid låst. Visst drömde hon om att resa, åtminstone till Göteborg där min lillebror bor. Men det blev liksom aldrig av.
Så ifjol när mormor fyllde 90 tyckte min syster och jag att det var dags. Hur svårt kan det vara?

När jag berättade om våra planer för min man blev han alldeles blek.
"Ni kommer att ta livet av henne"
Jodå, visst fanns det en kalkylerad risk. Men å andra sidan tänkte vi att då skulle hon i alla fall dö lycklig efter att ha sett Göteborg och brorsans bostad. Och på något sätt kändes det som att det hon skulle uppleva de närmaste dagarna, skulle vara värt om hon nu skulle tappa några dagar av livet. Dessutom är syrran sjuksköterska och kör ambulans så jag kände mig i rätt säkra händer om något skulle hända längs vägen. Eftersom mormor, som dessutom är diabetiker, inte är så duktig på att gå några längre sträckor lånade vi med oss en rullstol.

Fredag den trettonde oktober gav vi oss iväg, sent, sent på natten. Jag hade varit i Skycom och sett Björklöven-Leksand medan min syster hämtade mormor och packade ner det hon skulle ha med sig. Stackars mormor var lite förvirrad, hon var inte särskilt förvarnad eftersom vi trodde att hon mest skulle oroa sig för vad vi skulle hitta på. Vi byggde om syrrans Volvo 745 till bårbil och stoppade om mormor liggande bak i bilen och sen gav vi oss iväg. Vi turades om att köra hela natten raka spåret till Göteborg, där vi tog in på hotell följande morgon.
Det enda otäcka tyckte mormor var när vi körde genom ett vägarbetsområde i Sundsvall och hon trodde det var jordbävning.

Mormor var på ett strålande humör. Bara att bo på hotell två nätter var en upplevelse. Och vi lämnade förstås inget åt slumpen. Mormor provade ismaskin, skoputsningsapparat, minibar, ja precis allt som fanns. Hon var fascinerad av frukostbuffén där vi tvingade i henne plättar. Vi rullade hår, lackade naglar och masserade hennes gamla ben. På dagarna hade vi rullstolsrace i Göteborg tillsammans med brorsan och hans familj. Vi fikade på dyra caféer, åt på asiatisk restaurang och mormor som inte smakar vin i vanliga fall, tog både ett och två glas. Hon var som en ny människa.

På hemvägen hann vi med att ekipera henne i Borås, titta på Vadstena kloster och göra McDonaldsdebut för mormor som sörplade i sig currydressing med sugröret. Det är ju inte lätt att veta vad man ska använda till vad. Vid fyratiden på natten stannade vi i Sundsvall och tankade och åt korv. Mormor sov knappt en blund på hemvägen, hon var så uppspelt. Väl hemma vid sjutiden på morgonen la vi i säng mormor och gav oss av till våra jobb. Mormor sov ungefär en hel vecka efter det där.

Två månader senare bröt mormor benet och hamnade på sjukhem. Vi var glada att vi inte hade väntat med den där turen.

Men nu är det en ny hemlig resa på gång. Idag fick hon en ny resa i födelsedagspresent. Vi hade spånat hejvilt om att kanske åka utomlands till något varmt land, men det kändes lite vågat just nu. Istället är planen att åka på nöjeskryssning med mormor till Helsingfors om några veckor.

Och den där flygresan till Teneriffa, ja den kanske vi tar när hon fyller hundra?