Hannibal och jag

Har ni sett "När lammen tystnar" ? Jag är ingen älskare av sånna där otäcka filmer, jag är alldeles för lättskrämd. Med åren har jag insett att det bara är korkat av mig att se dem, för det innebär att jag inte kan sova på flera nätter. Som en barnunge springer jag de sista stegen uppför källartrappen, livrädd för att "någon" ska rycka tag om fotlederna på mig. Nej, jag ska absolut inte se sånt.
En av de mer otäcka typerna jag kan minnas är Hannibal. Men plötsligt kan jag inte låta bli att göra mitt bästa för att vara som han. Ja, inte äta folk och sådär, men skrämma livet ur ungarna. Jag har nämligen fått min nya sömntandställning. Den i snorgrönt.

Det första jag gjorde var att stoppa den i munnen och smyga in hemma och vråla samtidigt som jag halvgapade. 11-åringen blev skiträdd. De övriga tyckte bara att jag var äcklig.
Men, en intressant detalj är att vår nattvandrande lille son inte har dykt upp i dubbelsängen sedan mamma började se ut som Hannibal på nätterna.

Min man är inte så imponerad. Den enda fördelen han kan se med den där gröna grejen är att jag inte kan prata när jag har den i munnen. Eller jo, jag sluddrar liksom, men han behöver inte lyssna på vad jag säger. Det där gör att vi kommer att somna utan nattgräl för all framtid.
Jag funderar seriöst på om man inte kan få tag i en sån där som man kunde sätta fast på ungarna när man ville ha lugn och ro. Eller varför inte en till min man när han ska följa med på Leksandsmatch? En blå och vit.