Stjärnkocken

Jag står med kundvagnen i konsumkön och läser förstasidan på kvällstidningarnas bilagor. Expressens Leva och Bo verkar intressant. 21 nya kök. Jag skulle behöva åtminstone ett av dem.
Där finns också en intervju med stjärnkocken Caroline Hofberg, som just har kommit ut med sin tionde kokbok. Caroline står där rosig och lycklig i sitt prydliga kök och bekänner laster som att hon älskar fiskbullar. Sådär så att jag inte ska behöva känna att jag är en dålig människa.

Men så kommer den. Hemligheten.
""Caroline använder bara färska grönsaker när hon lagar sin ljuvligt vackra och goda mat""
Bit i den du fembarnsmamman!

Är det därför vardagsköttfärsen ser så gråtrist ut i min tappning? Jag rannsakar mig själv omedelbart och bedyrar att jag inte fuskat så värst mycket senaste veckorna. Ungarna har aldrig ätit så mycket aubergine som nu. Visst slank det ner några förpackningar krossade tomater, men det var en rent ekonomisk fråga. Vem har råd att göra köttfärssås på färska tomater i en storfamilj. Med vanlig lön?

Det är nu jag får för mig att kolla kassakvitton på vad jag egentligen har handlat den senaste veckan. I min ständigt oordnade plånbok hittar jag en massa knöliga kvitton. Jag säger bara en sak. Caroline måste vara miljonär.

Den senaste veckan har jag handlat frukt och grönsaker för 800 kronor. 800 skattade kronor. Det är så man vill dö. För till det där kommer ju kött och fisk och mjöl och ris och andra basvaror. Bananer för 60 spänn äter barnen upp på ett mellanmål om det vill sig illa.

I nästa ögonblick funderar jag på hur mycket snabbmat man kunde få för de där pengarna. Jag gissar att ungarna skulle kunna äta sig bra mätta på Max för 800 spänn. Färdiglagat.

Alltså. Jag är beredd att ställa mig på barrikaderna. Sänkt frukt och grönsakspris! Höjd skatt på kvällstidningsbilagor. Eller nåt.
Sen ska jag också göra köttfärssås på färska tomater och glittra med ögonen.