Gratis är gott

Det där med mat i förhållande till pengar kan man säga mycket om. När min svärfar firade födelsedag för några år sedan skulle han firas på restaurang i Skellefteå. Barnbarnen fick vara med och titta på menyn. Naturligtvis var det inte mycket som tilltalade min Anton. Han tyckte vi kunde åka på Max och äta hamburgare.

Lite matkultur av annat slag än Max skrovmål vill man ju att de små liven ska lära sig, så vi försökte väl måla upp en bild av hur trevligt det skulle bli att äta just på den där restaurangen högt uppe på Vitberget. Och oj, vilken spännande mat vi skulle få och oj vad fint upplagt det skulle vara och oj vad god glass det skulle bli till efterrätt.
Han lät sig inte imponeras så värst.

Vi åkte dit, han åt väl nån spagetti eller korv för hur mycket pengar som helst, jag minns inte riktigt. Däremot minns jag vad han sa när vi passerade kyparen.
– Mamma, varför är det så att ju dyrare maten är, ju äckligare är den?

Ska man därifrån dra slutsatsen att devisen ’Gratis är gott’ gäller i alla lägen?