Brudmagneter

Brudmagneter eller nördar? Medge att det är svårt att bedöma sina småbröder anno 1977. Och inte blev det lättare sen heller….

”Mamma, när dina bröder var unga, var de liksom brudmagneter då eller var de nördar?”
Det är 16-åriga Julia som undrar en kväll vid middagsbordet.
Och vad svarar man på det? Bedöma sina bröder, de man har slagits så in i h-vete med? Varenda tjej som kom över tröskeln hemma visste man hade något allvarligt fel, om hon nu tänkte gänga sig med en av brorsorna. Det hör liksom till syskonlogiken.
Dessutom undrar jag om det inte finns några andra kriterier? Är man antingen magnet eller nörd?

Så jag säger att det är en omöjlig fråga att svara på och i ett försök till pedagogik drar jag en parallell.
”Tänk dig in i min situation. Tycker du Petter ( hennes storebror alltså) är snygg” undrar jag.
Hon tittar på mig som att jag inte är riktigt klok.
”Petter?!?!??!”
”Ja, det är väl precis samma, sak, han är ju din bror” fortsätter jag.

13-åriga Isa tittar upp under luggen och ser närmast illamående ut.
”I och för sig finns det tjejer bland mina kompisar som tycker att Petter är snygg” säger Julia när hon har tänkt till ett tag.
Isa tittar på Julia med sån avsky att man kunde tro att det var Quasimodo eller nån vi pratade om.
”Seriöst?!????” säger hon och spärrar upp ögonen.
”Ja typ” replikerar Julia.
”Groooooooss” säger Isa, vilket jag har lärt mig är amerikanskt slang för något som är verkligen vidrigt , snuskigt och äckligt.

Därmed är diskussionen avslutad. Ingen kräver någonsin mer att jag ska bedöma mina bröder.