Eftertanke

Söndagen blev en eftertankens dag både för mig och mina barn. Nyheten om trafikolyckan på Haga gick inte att värja sig mot. Det var mycket som snurrade runt i huvudet på många av oss här i samhället när vi träffades på ishallen igår. Många av oss tänkte på de fem handbollstjejerna som dog i trafikolyckan utanför Bygdeå.

Det är ju så på en liten ort att man känner flertalet av invånarna på ett eller annat sätt. Har man fem barn är det ganska givet att man känner de flesta ungdomarna på orten åtminstone till namnet.

Nu ligger en tidigare klasskamrat till min dotter allvarligt skadad. För min sons lagkamrat i innebandyn är läget kritiskt. En av de andra killarna har spelat hockey med min son. Man känner några av föräldrarna. Det är klart att det känns in i hjärtat när sådant här händer. För både mig och mina barn. Faktiskt för väldigt många i lilla Nordmaling och byarna runt omkring.

Jag pratade med brorsan till en av tjejerna i handbollsolyckan igår. Det är många minnesbilder som kommer tillbaka. Jag kan bara föreställa mig hur ont det måste göra. Hur han känner sig när en av hans kompisar nu varit med i en svår olycka kan jag nog inte ens föreställa mig.

Jag bara hoppas att det går så bra det kan för alla inblandade och tänker på deras föräldrar, syskon och andra anhöriga som just nu går igenom en av de svåraste saker man kan göra.

Och för oss andra är det tid för eftertanke.