Slut!

Jag är helt slut! Att följa hockeymatcher via onlinerapportering är ingen hit. Varenda litet klick som visar att en uppdatering är på gång, gör att man närmar sig hjärtinfarkterna med stormsteg. Och så ploppar rutan till, man ser att inget ändrats…och sen sitter man och fånstirrar på den och väntar på nästa lilla ’hack’ som visar att den uppdateras igen….Mer än två timmar håller man på sådär. Är man riktigt klok?

Jag vet inte om det hade varit skonsammare att åka 80 mil och se matchen live. Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är ingen lek att ha en son som målvakt. För i samma sekund som baklängesmålen trillar in på onlinerapporteringen vet man att han på något sätt varit inblandad. Antingen kunde han inget göra, eller så klattrade han sig. Det är alternativen.

Idag var han tydligen lysande enligt tränaren. Sånt gör en mamma glad. Det innebär att sonen dessutom är på gott humör i morgon också och gissa om det är lättare att få honom att göra nyttiga saker hemma då?