Farsdag

Jag undrar hur många andra pappor som tvingas sova till efter 11 för att ens barn är så morgontrötta att man inte får fika på säng förrän då?
Nåja, sent omsider traskade vi in i sovrummet, lite fördröjda efter att Isa fått för sig att hon skulle ackompanjera sjungandet på gitarr och Petter blev tvungen att ta ut ackorden på piano först. Vad de skulle sjunga diskuterade de inte särskilt läge. Min man har nämligen med sig vissa traditioner från sitt hem och där ingår att man på morsdag sjunger "Mor, lilla, mor vem är väl som du". Barnen tycker den är förfärlig men såg självklart sin chans att göra om den till Far, lilla far, vem är väl som du.
Jag lovar. Framträdandet gick inte av för hackor.

I presentandet ingick en julprydnad. Eftersom jag är julmissbrukare och har alldeles för många kartonger med sånt på vinden, får man vara smart och lägga ut inköpen på barnen – till pappa. Alltså hade Anton (och jag) enats om den där snygga benvita gran-wanna-be-grejen som såg ut som tovad plast. För viss i familjen väckte den tydligen helt andra tankar.
Julia fick äran att bära ut den från affären.
"No offends mamma, men jag känner mig som en medlem i Ku Klux Klan"