Utvilad?

Det är söndag kväll och jag är helt utvilad inför veckan. Försöker jag intala mig själv alltså. I själva verket är jag som en urkramad disktrasa efter fyra hockeymatcher, en påbörjad hallrenovering, en handledarutbildning för 16-åringens körkort och en 11-åring som såg misstänkt blek ut och dessutom klagade på huvudvärk innan han gick och lade sig. Ja och så har jag jobbat en del också.

Tvättkorgarna är fyllda med ömsom ren ovikt tvätt och ömsom sånt som jag borde ha hunnit tvätta i helgen. Allt är totalt kaos efter att vi sågat upp lite väggar och inte fanken hann jag måla allt jag skulle i helgen. Jag hade eventuellt hunnit en del på lördag eftermiddag, men med tanke på att syrrans två minsta skulle vara här kände jag mig inte så road av att springa och jaga bort dem från nymålad panel. Lugnast för alla parter om jag lät bli att ens börja tänkte jag. Jag tror det var ett smart val även om jag har hela skiten ogjord nu.

Slipdammet ligger som en grå hinna lite överallt och just nu känns det oöverstigligt att ens plocka ur diskmaskinen. För att inte tala om att hänga en tvätt. Och så har jag tån som är ömmande och röd och som jag försöker peta in gröna lappar under nageln på.

Just nu tänker jag att om jag tycker tillräckligt synd om mig själv, så kanske det blir som i den där sagan om mäster skräddare eller vad han nu hette. Ni vet han som hade tusen barn och inga pengar och jobbade dygnet runt och det räckte ändå inte. När han somnade av pur utmattning så kom småtomtarna fram och gjorde klara hans alster medan han sov.
Så i morgon när jag vaknar har någon sågat mina lister, målat och tapetserat min hall. Samt plockat ur diskmaskinen.