Mitt barn – min elev

Vi var som sagt på handledarutbildning i lördags. Julia har kommit in i åldern för övningskörning och trots att vi redan har övningskört med två barn som numera har körkort, så måste vi gå den här. Men inte nog med det. Vi lär få gå den tre gånger. Man måste nämligen gå med varje barn man ska handleda. Så innan jag har fått alla mina barn till körkortsinnehavare, har jag förmodligen lika mycket erfarenhet av övningskörning som en nyutexaminerad bilskollärare.

Därmed inte sagt att jag är lika bra som en. Givetvis inte. Dessutom är det är skillnad på egna barn och andras ungar som ni vet. Och just därför tänkte jag faktiskt slå ett slag för den där handledarutbildningen. Jag har hört en massa skitsnack om den från missnöjda föräldrar som inte tyckte att den tillförde någonting.
Faktum är, att i alla fall lördagens handledarutbildning i Nordmaling, var överraskande bra. Jag tyckte det var många bra poänger som bilskollärare Elin fick fram.
Själv undrar jag om det är föräldrarna som inte vill ta till sig information, kanske för att man har bestämt sig i förväg att man inte behöver den där kursen?

Sen kan man givetvis ha synpunkter på kostnaden. 300 kr per person varje gång, vilket gör en knapp tusenlapp per barn för oss. Men då ingick synundersökning och eftersom jag inte har några fritidsproblem och ständigt häcken full, välkomnade jag att slippa all pappersexercis till vägverk och andra myndigheter. Allt fick vi ansöka om där, Elin fixar resten och nu är det bara att tuta och köra.

Hon avslutade med att berätta hur man egentligen skulle tänka när man tyckte att ens barn var klart för uppkörning. "Kan jag låna ut min bil till mitt barn nu och veta att barn och bil är i trygga händer"
Jag är helt säker på att mina barn och andras aldrig skulle räknas som körkortsklara före 45 års ålder med det kriteriet!