På fredag den trettonde

Vaknade snett före klockan sex i morse med den där oroskänslan i magen. Lite sådär nervös. Eller fokuserad.
Det är matchdag idag för mig. Mot Björklöven. En sån där match som Leksand bara inte får förlora.

Nu talar egentligen all statistik emot mig oavsett vad folk säger. Leksand har en alldeles för lång segersvit för att den inte ska brytas ikväll. För ju fler vunna matcher man har, ju närmare är man förlusten.
Det här kan bli den trettonde vinsten på raken. På fredag, den trettonde, skulle man kunna säga.
Jag har levt i sus och dus på hockeyfronten, sedan den 5 oktober när Leksand senast tappade poäng.

Jag ska vara storsint. Jag kan tänka mig att förlora en match eller två i den här skitserien i värsta fall. Bara inte ikväll. Jag vill se EN vinst till nu. Bara denna enda. Jag skulle slippa alla näsvisa människor i min närhet! För att inte tala om hur oerhört mycket tråkiga kommentarer jag skulle slippa från kollegorna.

Näe, Belfour. Ikväll ska du visa vad du går för. Håll nollan. Låt Bergenström och Houkko dänga in ett par, tre mål var och så kan Vopat få sätta in några riktiga kyssar på Gästrin. Två siffrigt vore skönt.
Då skulle jag nästan kunna ha lite medlidande nästa gång jag träffar Jimmy Blixt i Nordmaling.