Monica-rött

De sista dagarna är det flera för mig helt okända människor som stött på mig ute och frågat hur det gick med den där röda färgen jag skulle försöka blanda mer av. De hade läst ett tidigare blogginlägg om mina kökshandtag och sov nästan inte på nätterna för att de inte fick veta hur flmen slutade. Jag vet inte om det är flera som ringt Färg-Samuel också?

Nåja, han såg inte så glad ut, Samuel, när jag kom med en snart tom burk Monica-rött. Jag sa självmant att jag VISSTE vad han sagt om att aldrig blanda till den nyansen igen, men som sagt var, kunden har alltid rätt.
Så Samuel började blanda, och blanda och blanda. Jag lovar att jag har länets mest välskakade burk. Och för varje droppe han satte i, han tog det försiktigt den här gången, så gjorde han en notering på papper.

Och hips vips så kunde vi droppa en droppe färg från den ena burken i den andra utan att se någon skillnad och då var färgen klar.
SÅ nu har jag både färg och dessutom en klisterlapp som berättar exakt hur stora mängder det är av varje färgtillsats för att den ska gå att blanda identiskt igen.

Jag har sagt att han ska ta patent på Monica-rött, men han såg inte så imponerad ut. Jag vill bara påpeka att om två år kommer alla att ha guldfärgade garderobsdörrar och om tre år kommer min röda färg att vara högsta mode. Precis som det blev med mina limegröna trädgårdsmöbler.
Jag är helt enkelt före min tid. En trendsetter!