En vit jul

Vi har ingen tradition med snaps och drinkar på julafton hemma hos oss. Vi firar alltid en "vit" jul, men inte av några principskäl. Varken jag eller min man har den traditionen med oss från våra respektive hem. Men det finns det ju många som har, det slog mig när jag gjorde min egen omtalade julskiva.

Jag råkade nämligen av misstag lägga till en riktigt usel jullåt med John Denver. Och naturligtvis är det den som satt sig bäst på hjärnan hos ungarna. Min man är inte särskilt förtjust i texten.
För nu sjunger de hela tiden "Please daddy, don´t get drunk this Christmas, I dont wanna see my momma cry.
Dessutom är det en sån där countryversion så man riktigt hör hur tårarna rinner på de stackars barnen som får se pappa full på julafton.
De sjunger den onekligen med stor inlevelse mina barn.

När jag städade skafferiet häromdagen hittade jag en påse med julsnapskryddor.
Jag: Kanske vi skulle göra julsnaps i år?
Maken: Och varför då? Vi dricker ju aldrig snaps till jul.
Jag: Jamen man kunde ju dricka den till nyår då?
Maken: Vi dricker aldrig snaps till nyår heller.
Jag: Midsommar?
Maken: Du kan väl inte göra en julsnaps nu som du ska ha stående till midsommar?
Jag: Jomen det kan man väl?
Maken: Det är väl själva vitsen att en julsnaps ska drickas till jul, eller?

Det är då vi hör barnen från vardagsrummet. "Pleeeeeeeeeease Daddy don´t get drunk this Christmaaaaaaaaas"

Han har det inte så lätt alla gånger, min man