Lucia

Bland tomtar och tärnor gick min egen Stjärngosse. Den enda killen i kören. Och definitivt den mättaste.

Det är inte lätt att få någon tid vid datorn när det är Luciatider. Jag tycker det är ett evigt strykande av skjortor, letande efter glitter och klippande av ljusmanschetter.
Men i ärlighetens namn är det lite trevligt också.

Igår hann jag och Sofia med båda småsykonens Luciatåg. Först i kyrkan på morgonen, där högstadiet hade sitt och sedan i Oasen en timme senare med lillebror på Kyrkovallen. Sen skulle alla tågen vidare till äldreboenden, dagcenter, servicehus och liknande i en strid ström. Och som vanligt var Luciatågen så vackra att man nästan grät. Ja storasyster klämde faktiskt fram en tår på mellanstadiets uppvisning.

Eftersom Anton är ensam kille i kören, så pratade vi om varför inga andra killar var med. Varför inte undrade jag.
’Nja, de tror att man ska vara med bara för att missa lektioner’ svarar sonen.
’Jamen vad var det bästa med Luciadagen idag då? undarde jag när vi summerade dagen.
’ Det var att man fick FYRA lussefikan. Fattaru mamma, vi fick huuuuuuur mycket knäck vi ville på ett ställe’

Han kommer aldrig att svälta ihjäl, den saken är säker.