Bröllopsdagen

Bröllopsdagen firades förresten på hotell i Umeå. Om folk kunde fatta vilken lyx det är för föräldrar att vara alldeles barnfria i sådär 21 timmar. Alltså kastade vi oss ner på hotellsängen som var det skönaste jag någonsin placerat min röv på ( jag kan höra hur Björn Ferry skulle ha sagt det där även om det kan uppfattas som att jag nedvärderar mina lovers! ) .
Jag kände mig som prinsessan på ärten utan ärtor.
Vi låg i sängen och drack bubbel och zappade mellan TV-kanalerna på hotellets widescreen och funderade på när och var vi skulle gå ut och äta. Det är ju lite ovant att inte behöva anpassa sig efter pris och hamburgermenyer. Och någon brådska hade vi inte. Man låg ganska bra där i sängen med nötterna, chokladen och en Black Russian i handen.

Och sen var det ju Skellefteå-match på text-TV och Junior-VM-final och den drog ju ut på tiden med förlängning och allt. Så när vi liksom tyckte att det var läge att gå ut och käka, ja då var klockan närmast midnatt.
Just då var det oerhört frestande att stanna kvar i sängen och leva på vaniljvodka.

Nåja, vi tog oss i kragen, duschade och klädde upp oss innan vi gick snett över gatan till Lottas Krog, vilket var ett av få ställen som kunde erbjuda någon mat, hamburgerhaken undantaget.
Okej, det kanske inte var världens mest glamourösa bröllopsmiddag. Tvåpersoners Nachos plocktallrik var det enda som erbjöds. Men det är väl inget större fel på hushållsost skuren i tärningar? Och salamin var ju god. Och oliverna.
Till efterrätt blev det en kaktuscider som såg ut precis som om man hade hällt outspädd Yes i ett dricksglas.

Så där satt vi kvar och träffade en kollegas exman och hans dotter, tittade på folklivet och konstaterade att det finns ganska många tragiska människoöden en lördagskväll.
Och som det medelålders par vi ta mig fanken är, så nobbade vi efterfesten och återgick till hotellsängen.

Det bästa av allt var nog att hotellfrukosten serverades fram till halv tolv. Jag tror det kallas kundanpassning.