Simma lugnt

Jodå, jag har simmat en timme. Jag har dessutom promenerat en timme. Och så har jag varit på Systemet. Jag har med andra ord skött alla viktiga åtaganden idag, mer komplicerat är inte mitt liv just nu, för ungarna har jag mutat med trehundra spänn för uteätning och snaskshopping.
Och det där jobbet jag tänkte skriva ihop på förmiddagen, det ligger väl kvar i morgon förmiddag också? Det är väl själva f*n att jag måste ha deadlinen hängande över mig?

Min man jobbar med sitt sviktande revben, och kommer således inte att kunna kliva mig på nageltrångstån på dansen. Storsonen ska på samma fest som mamma (det är synd om honom) och de tre minsta ska som sagt var leva loppan med mina pengar.

Själv ska jag bara smörja in mig med nåt välluktande och byta om och sen är jag faktiskt helt färdig för middag och dans. Bit i den alla ni som kallar mig tidsoptimist.

Jag har en väninna som alltid är i extremt god tid. Ska vi ut på krogen och har bestämt tid sju så kommer hon alltid senast kvart i och vid det laget har jag sällan hunnit in i duschen ens en gång.
’Bry dig inte om mig, jag sätter mig här och läser tidningen så länge! säger hon och lägger på mig tre ton dåligt samvete för att jag är så förbannat ostrukturerad just i det här fallet. Ja, i alla fall utifrån sett.
Jag vet att hon verkligen ÄR kav lugn där hon sitter och rullar tummarna medan jag springer runt och letar Stay Up:s och mascara. Fast jag hävdar att min tidsplan spricker just för att jag måste ägna minst tio sekunder varje minut åt att vara artig ändå.

Nu tyckte hon att jag kunde komma dit och ta ett glas vin innan middagen klockan fem.
’Kom klockan fyra’ sa hon
’Tack’ sa jag och tittade på klockan.
Jag insåg att jag har hur gott om tid som helst. Hon tror givetvis att jag kommer snett före halv fem. Just därför ska jag göra mig klar nu och sen ska jag chocka henne med att komma minst en kvart för tidigt. En kvart före utsatt tid alltså.
Jag undrar hur det känns att vara i så god tid någon gång? Ikväll vet jag.