Djupingarna

Jag och min kompis skulle se film i fredagskväll. Eftersom jag är den i familjen som ser absolut minst film och TV i huset bad jag barnen plocka fram en lämplig film för två medelålders kvinnor. Förslagen haglade och i brist på gamla avsnitt av Desperate Housewives enades två av dem av en film som var lagom lättsam och rolig en fredagkväll.
Sist vi såg film med 16-åringen fick hon sitta med under Bergmans Scener ur ett äktenskap som jag så gärna ville se som vuxen.
När hon nu fick höra filmvalet tittade hon helt oförstående på mig.
Julia: Ska ni se DEN?
Jag: Ja, Isa och Anton tycker den var kul.
Julia: Jag tror inte den är så lämplig för dig om man säger så
Jag: Nähä? Varför inte?
Julia: Därför att pappa och Anton skrattade hejdlöst hela filmen.
Jag: Men hallå, skulle inte jag och pappa kunna tycka att samma film är rolig.
Julia: (mycket misstroende) Seriöst mamma, han gapskrattade.

Behöver jag säga att jag och väninnan somnade efter en kvart och sov gott med varsitt vinglas i handen till slutvinjetten väckte oss?