Hitta luckan

När man är nummer fem får man helt enkelt hitta luckorna. Den röda fyrkanten markerar dagen D.

"Ett år kvar med barn i huset". Det konstaterade min man idag när vi gjorde i ordning frukostbrickan åt minstingen Anton som fyller 12 år idag. Ja, så är det ju rent tekniskt. Nästa år den här dagen har vi nämligen bara tonåringar och vuxna i familjen. Inga barn.

Kommer man sist i en syskonskara av fem får man slå sig in i alla fall. Det råder det ingen tvekan om. När Anton föddes var det faktiskt så att jag knappt hade tid att föda barn, tyckte jag. Jag har sparat det där kalenderbladet från månaden då han föddes. Med fyra barn sedan förut var livet fullt av åtaganden och måsten och som den kalendermänniska jag är hade jag förstås skrivit in alla pass i cafeterian på Norrskenshallen, alla födelsedagar, alla jobbdagar, alla möten och tandläkarbesök. Mars är och var en hektisk månad.

Den där kvällen när det plötsligt blev plaskvått i sängen och jag insåg att vattnet hade gått, ja då fick jag nästan panik. Det var drygt två veckor för tidigt och jag visste att alla dagar var fullbokade. Frågan var liksom bara HUR mycket jag skulle tvingas styra om och ändra den där natten. Vilka möten skulle avbokas, vem skulle gå med andra barn till doktorn osv.

Så jag sprang ( ja, eller i alla fall tog mig ner) till köket och granskade kalendern. Döm om min förvåning när det faktiskt var en enda dag den månaden som var helt tom. 15 mars.
På något sätt tror jag att Anton den natten insåg att skulle han ha en chans att ta sig ut, så var det nu eller aldrig! När man är nummer fem får man helt enkelt hitta luckorna.