Sådär, nu har jag hämtat mig. Fötterna ner och huvudet upp igen. Fokus på måndagens match. Punkt. Men det var ändå en jobbig känsla att slå upp ögonen i morse och känna den där gråtunga känslan ligga som en blöt filt över hela mig.
Om jag ska se det hela positivt, så blev det en tidig kväll för mig i alla fall. Det är väl aldrig fel med sömn tror jag.
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
Senaste kommentarerna