Bedragen

När jag och Petter skulle se TV-sporten igår kväll upptäckte han att klockan i köket gick fyra minuter för fort. När jag gick på högstadiet gick alltid köksklockan hemma fem minuter för fort för att mina bröder skulle hinna till skolan i tid. Nu är Petter en sann naturvetare och realist så det där med att lura sig själv med att ställa fram klockan gav han inte mycket för.
"’Jag ställer den så att den går exakt"’sa han.
Jag svarade att visst fick han göra det, men att vi måste prata med hans syskon OM det nu är så att de liksom har i bakhuvudet någonstans att när klockan är si eller så, så har man fyra minuter till på sig EGENTLIGEN.

Nu hade ingen av systrarna någon invändning mot det. Det hade helt enkelt blivit en miss när vi ställde om till sommartid. Ingen av dem hade noterat att klockan gick lite för fort, och båda hann till skola och buss i tid. När 12-årige Anton skulle iväg i morse sa jag samma sak till honom.

Jag: Petter ställt om klockan i köket så att den går exakt.
Anton: Jaha, jag trodde den gick exakt förut.
Jag: Nej, den gick fyra minuter för tidigt förut. Jag tänkte bara så du vet, om det nu är så att du liksom har räknat med att du har extra tid på dig till skolan.
Anton: Men det där innebär ju att jag har blivit bedragen.
Jag: Hur menar du då?
Anton: Då har jag ju fått lägga mig fyra minuter för tidigt varje kväll!

Jag konstaterar att det inte är något fel på hans matematiska och logiska tänkande när det kommer till så viktiga saker som sänggångstider.