Linslusen

Förra veckan var två av mina kollegor här för att få ihop någon sorts inledning till lanseringen av Nordmalingssidorna på vk.se. Jag vet inte riktigt vad de hade förväntat sig, och jag vet inte vad jag hade tänkt själv heller. Jag har bara en vag känsla av att det inte alls blev vad någon av oss hade tänkt från början.
Jag inser också att jag i vissa stunder blir alldeles för otyglat kreativ för att det ska vara riktigt nyttigt. Och har man då någon som hakar på och säger JA! Vad kul! Shoot! Ja, då kan vad som helst hända.
Det är därför jag nu får bita på naglarna till i morgon bitti, efter att mina kollegor förmodligen har skrattat sig halvt medvetslösa åt knäppgöken i Nordmaling som fick för sig att leka Grynet framför kommunhuset.
Faktum är att jag har ingen som helst aning om vad som kommer på webben i morgon bitti. Jag har ingen som helst koll på hur min kollega har klippt ihop allt oklokt och klokt jag sa. Jag är helt utlämnad!

Å andra sidan, vad kan hända? Mina barn får väl skämmas förstås och min man suckar säkert i lönndom, men kan man muntra upp någon stackare denna kommande grå och tråkiga måndag morgon, så var det väl värt det.