Ta ingen skit

Jag slog just upp tidningen och ser bilden på min mans arbetsplats, som kan bli en dyrsmäll för kommunen. Han sover fortfarande, men jag vet att när han slår upp tidningen kommer jordens djupaste suck. För trots att han är oskyldig till allt jag skriver så dras han ofta med i fallet.
Det här är ett sånt exempel. För inte fasen har personalen där någon koll på kommunens fastighetsaffärer. Men givetvis tror alla att det här har diskuterats på min mans jobb och han har "skvallrat". Och ska man vara krass så har han ju faktiskt sin meddelarfrihet som alla andra, till journalister. Det där är en fråga som jag tror jag ska ta upp i en senare blogg.

Om folk visste hur många dagar jag upplyser min man om vad som faktiskt pågår kring och i hans verksamhet. Saker som han inte hade en aning om. Uppgifter som kommer från olika protokoll på kommunmöten som jag sitter och går igenom.
Det här med ersättningarna till gode män är en sådan sak. Jag såg i en föredraglista från arbetsutskottet att överförmyndarnämnden behövde mer pengar för nästa år.
Varför då? tänker jag förstås. Har det runnit ut mer pengar än vad man beräknat och i så fall varför, tänker jag.
Av den anledningen plockade jag ut arvodeslistorna som ju är offentlig handling, även om jag fick tjafsa en del med berörd handläggare för att få ut dem. Jag hoppas att personen ifråga inte var säker på om han fick lämna ut dem, för jag UTGÅR ifrån att han inte försökte undanhålla dem. Sånt får man nämligen inte göra i offentlig förvaltning. Jag gick raka vägen till kommunchefen som lämnade ut handlingarna i en blink.
"Självklart, det här är inga hemligheter, du har all rätt i världen att läsa dem" sa Magnus Haglund.

Jag tror ingen var mer förvånad än min man när han såg listorna på mitt skrivbord. Och självklart insåg han direkt att han skulle få en massa skit för något han inte hade den blekaste aning om och som han är helt oskyldig till att ha sagt ett ord om. Taskigt va?

Vår äldsta dotter har sökt en mediautbildning på högskolan i höst. När hon började ett mediaprogram på gymnasiet för en massa år sedan sa min man: Du tänker med andra ord aldrig gifta dig och skaffa familj? Om du ska bli journalist kan du glömma det, det finns ingen man som vill gifta sig med en sån, tro mig!

Det kom förmodligen från hjärtat. Och hjärnan.Jag var ju inte journalist när vi gifte oss. Med åren har han fått utstå ganska mycket utan att han haft det minsta lilla med mitt jobb att göra. Numera har det övergått i en lätt suck över att han inser vad som kommer.
Så därför skickar jag en puss till min sovande man som faktiskt får ta en del skit för min räkning han också. Jag säger som Grynet. Ta ingen skit älskling!