Inga hemligheter

Jag har någon form av motto i bakhuvudet i mitt dagliga liv. Det är att många i maktposition som är dörädda för journalister har något att dölja. "Skriv inte om det där" är för mig ofta samma sak som att säga "Här har jag gömt en massa olustiga saker som jag inte vill att skattebetalarna ska få veta".
Det många har svårt att förstå är faktiskt att det är just det som är mitt jobb. Att granska. Mitt jobb är inte bara att få fram roliga och positiva nyheter från Nordmaling. Mitt jobb är också att granska. Det är lätt att folk glömmer det.
Ibland är det som att folk tror att jag skriver allt elände jag bara kan för att jag tycker det är roligt. Man hallå, tänk till lite nu. Du kan välja mellan A och B.

A: Jag åker ut och gör ett jobb på en skolklass som spelar teater. Alla är glada över att jag kommer. Dagen efter ringer och smsar folk över vilken fin artikel jag skrivit. Ja, jag behandlas faktiskt som en hjältinna!

B: Jag skriver en artikel om att kommunen har betalat ut skattebetalarnas pengar till något man inte ska. Ingen inblandad är glad över att jag ringer. Ingen vill yttra sig. Jag får ta en massa tråkiga kommentarer. En inblandad ringer och mer eller mindre hotar mig för jag tänker skriva om det där. Dagen efter får jag en massa ilskna samtal, mail och sms över vilken skit jag skriver. En del är arga för att de inte fått yttra sig. En del påstår till annat folk att de blivit felciterade trots att de fått läsa igenom texten innan och själva godkänt den efter att de själva dessutom gjort ändringar. Jag får ingen chans att försvara mig, eftersom det här är saker jag ofta får höra i andra hand.

I båda fallen har jag skött mitt jobb korrekt. Vilket tror ni är det trevligare av jobben?
Jag svarar tveklöst att alternativ A, skolteatern, är lindrigast för mig. Det är fasen i mig ingen dans på rosor att få en massa skäll. Det är många jobb jag får ont i magen av redan från första sekund. Det är inte roligt att bli kallad hyena. Det är inte roligt att bli hotad i telefon, eller att få en lur i örat som igår.
Däremot är jag inte så säker på att alla som vill läsa nyheter från Nordmaling bara vill läsa om skolteatrar. Mixen är förstås bäst. Jag vill verkligen att alla sidor ska belysas. Och även om det ibland är ett riktigt skitjobb att rota i sådant som är fel och dolt under ytan, så måste någon göra det.
"Varför måste vi ta det där i tidning, kan vi inte få reda ut det utan att du skriver om det" säger man ibland.
Varför är det så farligt att belysa fel i tidning? Så att folk ser att här kommer man faktiskt att ta itu med saker. Snacket på byn som ibland innehåller verkliga felaktigheter kan få en helt annan inriktning när man får rena fakta i tidningen. Och faktum är att när det väl har kommit på tidningssidorna börjar det ibland hända saker. Läsarna börjar ställa krav. Det sker förändringar. Bra förändringar.

Vår nya kommunchef sa en gång till sina anställda något som jag tycker man verkligen ska ta fasta på. "Att försöka dölja ett fel är faktiskt att fela en gång till"
Jag håller med honom. Öppenhet är något jag värderar högt. Som sagt, inget är så hemligt att man inte kan prata om det i Nordmaling. Eller?