Gubbhumor

Jag blev nyss anklagad för att ha gubbhumor. Det är ungefär det mest kritiska omdöme man kan få av 14-åringen. Då är man nämligen INTE rolig. Det är sånt som min man anklagas för efter sitt skojsiga skämt på Valborgsmässoafton till exempel.
Maken: Vad ska du ha för skor på dig?
Dottern: Jag tar väl gympaskor antar jag.
Maken: Vet du vad jag ska ha?
Dottern: Stövlar?
Maken: Nä, jag ska ha LÅG-skor.

Det där var nästan i klass med Tråka-dero och det är det riktiga lågvattenmärket.
"Du har lika dålig humor som en i min parallellklass, ni skulle trivas ihop" säger Isa.
"Vadå, det där var väl skoj" säger min man och skrattar högt åt sina egna skämt.
"Den enda som skulle skratta åt det där är Michaela on drugs" säger Isa kallsinnigt och refererar till besöket på ortopeden när Michaela som var ryggopererad och fullmatad med morfin fnittrade åt min mans skämt.
"Jamen DÅ var jag väl rolig" säger min man.
"Du var inte ens rolig första gången och andra gången skrattade man inte ens om man var on drugs" säger Isa utan att dra en millimeter på munnen.

Vid middagen rämnar Isas kebabrulle Det bara rasar ut sallad och kött ner på tallriken.
" Jag tror du har en ätstörning" säger min man och tycker han är jätterolig.
"Det var INTE roligt" säger Isa med en bister blick.
"Okej, det är roligare på engelska- You have an eating-problem" fortsätter han
Ny ilsken blick under 14-årig blond lugg.
"Det heter eating disorder och du är fortfarande INTE rolig"

Det finns ingen som kan avrätta en som hon just nu.