Penisavund – som gjutet?

Jag har väntat på den. Frågan om vad jag fick av min man när han kom hem från Toronto. Nu sitter vi i uterummet familjen och min farbror, mina två fastrar och min kusin Sandra som är jämnårig med min äldsta dotter och reste runt med henne i USA. Sandra är energiknippet självt och låter gärna munnen gå, inte alltid hopkopplad med hjärnan.
"Jag har funderat på vad du fick ända sen jag läste den där historien i din blogg" säger faster.
Min man skruvar en aning oroligt på sig och ger mig en blick. Jag är inte är säker på om den är skräckslagen eller mördande.
"Ta det när min son har lämnat matbordet, det är barnförbjudet" väser jag.
"Ojdå" säger faster och rodnar lite lätt.
"Avlångt" säger jag.

Det är då Sandra vaknar till liv.
"Nu VET jag vad det är" vrålar hon av skratt.
"Det måste vara en sån där avgjutning" fortsätter hon.
"En av din mans! Och så blev du besviken för att det inte var en avgjutning av Sundins!"

Lyckligtvis är sonen djupt koncentrerad på sin chorizo.
Och förresten. Hur skulle JAG kunna vara besviken på en sån sak?
Därmed lämnar vi såväl chorizos som avgjutningar åt sitt öde.