Tvätt- och hjärnsläpp

Okej, det är straffbart att klaga över värme och sånt, jag vet.
Men det är sjukt varmt. Och det gör inte min ork och svullnad bättre.

Igår morse gruvade jag två timmar för att gå nerför trappen, tömma tvättmaskinen och ta mig upp igen för att hänga ut tvätten. När jag äntligen kom ner till tvättmaskinen upptäckte jag att min man hade slängt i en tvätt, fyllt på tvättmedel, stängt luckan och?…..sen gått därifrån. Han hade alltså inte tryckt igång tvättmaskinen. Tvätten låg där, torr och fortfarande skitig.
Och jag sjönk ihop på nedersta trappsteget och grät en skvätt och kastade en skitig socka i väggen för att jag hade gått HELA långa trappan i onödan. Ni hör ju, det är helt sjukt vad labil jag är!

Dessutom. Man kunde ju välja något bättre. En skitig socka i en tvättstugevägg ger inte direkt samma effekt som tillfredsställelsen av krossad plast när man kastar en fjärrkontroll i trä eller betong. Den där knappt hörbara dunsen av sockan var mer som ytterligare ett tecken på mina tillkortakommanden just nu.

Men… det finns något jag funderar över i det här.
Det är tredje gången på tio dagar han gör samma sak. Fyller maskinen men inte startar den. Missar målsnöret så att säga.
Alltså, min man tvättar normalt massor här hemma, han vet definitivt hur tvättmaskinen fungerar. Dessa temporära hjärnsläpp måste bero på något odefinierbart.
Tillfällig tokstress på grund av mycket jobb, årsmöten, årsredovisningar och sånt? Det har inte varit en enda kväll obokad på månader.

Eller är det värmen?