Slaget mot Norge

Jag är helt slut. Dessutom börjar min röst ge vika efter tre dagars fotbollsfestival. Det tar på krafterna att stå i klacken!
Men nu är det oåterkalleligen slut. IFK:s P 12 åkte ut efter förlängning, i matchens sista spark, snett före klockan 19 ikväll. Surt. Men man kan inte klaga på spänningen i alla fall.

Fast jag blir farligt aggressiv i sånna här matcher. Jag får uppbringa all min vuxenhet (som jag har undanstoppad någonstans) för att inte skrika en massa otäcka saker. Den norska tränaren i laget vi åkte ut mot hade jag utan minsta betänklighet kunnat knyckla ihop till en liten hög. Han irriterade mig redan innan match och det blev ju inte bättre av att vi förlorade. ÅH, jag hatar verkligen att förlora.

Ska man se något positivt i det är det i alla fall skönt att få sovmorgon i morgon. Jag ska sova till i morgon eftermiddag! Anton ville att lagkamraten N skulle få sova över här för att som han sa " vi måste smälta den här tunga förlusten så att vi kan komma över den".
Det var ett helt nytt sätt att argumentera för översovningn.
Annars tycker jag nog att det verkar gå rätt bra att komma över förlusten. Pojkarna verkar synnerligen glada igen och har fortsatt fotbollsdagen med att belägra vårt vardagsrum. Gissa vad de spelar på Xboxen? Just det.