Storasystervärlden

När man har storasystrar får man förmodligen lära sig ett och annat. Som lillebror får man insyn i den där kvinnliga världen. Ibland alldeles ofrivilligt och alldeles för tidigt. I alla fall om jag fick bestämma. Saker som får hans ännu ej tonåriga kompisar att höja på ögonbrynen passerar inte ens med en axelryckning i Antons värld. Det är fullt tydligt hans vardag.
Som en dag när telefonen ringer. Innan jag hinner lyfta luren hör jag Anton svara, världsvant och ledigt.
"Nej, hon håller på och rakar benen just nu, men hon ringer upp dig så fort hon är klar med det"

Det lät som att storasyster rakar benen två gånger om dagen. Ungefär som en tandborstning. Jag som aldrig har rakat ett endaste litet ben, har jag mest lust att skrika över utvecklingen.