Den åttonde dagen

Den åttonde dagen, i den åttonde månaden, det åttonde året på tvåtusentalet. Det är en lyckans dag enligt kineserna. Därför har man valt att inviga OS just idag.

Men för mig kommer den här dagen för alltid att vara förknippad med vemod. Sorg. Den är här nu, den här dagen när jag ska ta adjö av en kär vän. En i min egen ålder. Med barn i mina barns åldrar. Med nära släktingar och vänner, precis som jag. En som fick lämna jorden hastigt och alldeles för tidigt.
Jag varit ut och plockat den blomma jag ska skicka med på färden. Inget märkvärdigt. Bara alldeles vanlig. Precis som min vän ville ha det.
Men det var med tunga steg jag gick. Och det kommer många tunga under dagen, för många människor.

Jag fick ett sms i morse.
"Det måste ha varit en lång färd för barnen fram till idag. Tankarna gick till dem hela tiden igår kväll innan sänggåendet. Jag sa att det var nog många som låg i tankar. Inför det som kommer, inför det som har varit"

Precis så är det nog. Många sörjer. Men tyngst är det nog för barnen. För barn som förlorar en förälder blir livet sig ännu mindre likt framöver.