Värsta frun

Isa ligger på stranden och löser korsord.
"Plågar make? På sex bokstäver" säger hon fundersamt innan hon börjar bokstavera.
"M-O-N-I-C-A"
Jag höjer inte ens på ögonbrynet. Skitunge.
"Näe, det stämmer inte. Det är några bokstäver fel" säger hon.
"Försök med ANNICA" säger jag surt.
Det finns en poäng med det. Annica är nämligen min syster och huruvida hon plågar sin make eller inte ska jag egentligen låta vara osagt.
Jag vet bara att på alla hennes födelsedagar står det långskaftade röda rosor värda en normal mat-veckohandling för en hel familj, på hennes köksbord. Min man tittar skräckslaget på dem varje år och jag vet vad han tänker.
"Stackars svåger! De där rosorna är värda två månaders canal+- abonnemang"

Och kanske var det rosorna som min man hade i bakhuvudet den gången för en massa år sedan, när vi hade ett riktigt praktgräl. Jag måste ha retat honom något kopiöst för till slut hade han liksom helt slut argument. Med mördande blick stirrade han på mig innan han väste.
"Det finns bara en som kan vara värre att vara gift med än DIG! Och det är din syster!"

Alltså, jag vet fortfarande inte riktigt varför det där om syrran flög ur honom. Men det lät så roligt att jag började gapskratta. Och givetvis var jag tvungen att berätta det där för min syster senare.
Lika självklart ställde hon min man mot väggen.

Nu hör till saken att min man gillar min syster. Det finns inga hard feelings där. Men jag trivs onekligen med att påminna henne då och då om vem som är den värre av oss att vara gift med. Det är alltid skönt att inte vara värst i någons ögon i alla fall.