Bra sås reder sig själv

Isa kom hem från skolan i förrgår med sin kompis E.
"Vi ska laga lunch" förkunnade hon innan de satte igång.
Reglerna i mitt hushåll är att skolmat är till för att ätas, men de dagar det är gröt kan jag tänkas göra ett undantag när de slutar skolan efter lunch. Jag har lite svårt att se gröt som mat jag också faktiskt. Julgröt en dag om året, visst, men sen undviker jag nog det.
Hur som helst så bläddrade hon upp hemkunskapsboken.
"Fatta vilken skatt det här är" fortsatte hon medan de ivrigt bläddrade fram receptet på ostsås.
De hann bara till inledningen innan de stötte på patrull.
"Har vi något redningskärl?"
"Ett VAD?" undrade jag.
"Ett redningskärl, man ska ha det till att blanda redningen"

Alltså. Jag anser mig vara åtminstone normalt matlagningskunnig. Men jag kan aldrig erinra mig att jag har använt begreppet redningskärl? Vad är det för fel på skål, glas, kopp, mugg, bunke? Varför ska man krångla till det så förbaskat och särskilt i en lärobok för 14-åringar?
Behöver vi lära oss ordet redningskärl i svenska språket?

Förresten blev såsen god enligt utsago.