Orange dräkt

En av Isas klasskompisar kom förbi i morse på väg till skolan. Anton högg henne direkt. Och jag fick en ny upplevelse av att jag lever i en helt annan värld.
"Hej T, du kan få en orange dräkt av mig" säger han utan att hon har hunnit ens säga god morgon.
Vad har han för orange dräkt hinner jag tänka. Jag funderar så frenetiskt jag kan på alla upptänkliga dräkter han har i sin garderob och några till, men nej.
"Jag har några över, jag köpte åtta stycken" fortsätter han.
Jag är fortfarande för trött för att förstå, men börjar ana oråd. När skulle han frivilligt ha köpt något annat än Real Madrids fotbollsdräkt?
"Man behövde ju bara en, jag trodde man skulle ha flera"

Där föll poletten ner. Det är naturligtvis ett av de där dataspelen som just nu befolkar världen på Trädgårdsgatan. Uppenbarligen hör jag inte riktigt till den. Dessutom är jag inte så klädd i orange.

Förresten hade killen på skolan mycket riktigt brutit benet. Och ambulansen fick hämta honom till sist, för han hade så ont att det inte gick att köra honom i bilen, enligt min son som kom hem uppdaterad.
Jag hoppas han kryar på sig gossen och att han vet att hela skolan och förmodligen också en massa föräldrar tänker på honom.