Som hemma

Min äldsta dotter som flyttat till Stockholm ringde i morse med andan i halsen.
’Mamma, jag måste berätta något coolt’
’Gissa vad som stod utanför min dörr i morse när jag skulle till skolan?’
Jag hade gissat på tre polisbilar, ett par ambulanser eller möligen en maskerad man om hon hade gett mig chansen.
’Ett rådjur mamma!’
’Det kändes nästan som hemma’

Jag hade tänkt påpeka att hon mig veterligt aldrig sett ett rådjur på vår gård, men det var ju inte poängen. Jag fattar hur hon menar. Bor man några kilometer från Stockholms Centralstation så väntar man sig inte vilda djur i den storleken när man öppnar sin lägenhetsdörr.
Jag gissar att det kommer en suddig mobilbild på djuret under eftermiddagen. Tjing,tjing.

En kommentar

  1. ia

    Som förälder är det ju en lättnad att höra att det var ett rådjur. Det vanligaste vi annars får höra om är ju alla ”råa odjur” som slår till här och där.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.