Född – en flicka

Jag var tvungen att passera tolvslaget innan jag lägger mig ikväll. Prick 00.03 gratulerade jag min Julia på 17-årsdagen. För säkerhets skull gick jag in ett par minuter tidigare för att informera om ungefär hur ont jag hade vid exakt den tidpunkten för 17 år sedan. De sista skälvande minuterna innan hon ploppade ut med ändan först efter viss dramatik.

En nonchalant barnmorska ville inte lyssna på vad jag hade att säga. Det värsta av allt var att vi hade bott på samma gata som små och aldrig haft något otalt förrän den här natten.
Och av den anledningen, att hon inte lyssnade på vad jag sa om mina värkar, så blev det också ett onödigt hastigt förlopp nere på förlossningen.

Och eftersom Julia var sätesbarn och liten och lila och inte särskilt sugen på att andas fick hennes pappa följa med henne till ’upplivningsrummet’ medan jag försökte samla ihop mig.
Ute i korridoren stod ambulansmännen som skulle ha varit med på förlossningen, narkosläkaren och en massa annat folk som inte hann in för att det gick så rappt.

Jag har aldrig bråkat så mycket i sjukvården som den natten. Med denna enda person. Och jag medger utan omsvep att det var med viss tillfredsställelse jag hörde förlossningsläkaren skälla ut barnmorskan i korridoren efteråt. Kanske lärde hon sig att man inte ska köra över mammor som fött några barn, utan lyssna på dem och lita på att de känner sin egen kropp.

Som kronan på verket ljög hon mig rakt i ansiktet när vi kom upp på BB dessutom och när jag dubbelkollade hennes uppgifter med en annan barnmorska fick hon rodnande ge med sig. Underskatta aldrig en nybliven mamma. Inte ens tre på natten.

Men lilla Julia var född och trots att hon suttit dubbelvikt hela fostertiden och var knall-lila om ändan, så sprattlade hon på bara fint. Livet hade just börjat.
På radion den kvällen hörde jag att programledaren Jacob Dahlin, han som hade underhållningsprogrammet Jacobs Stege och radioprogrammet Galaxen, just hade dött i aids.
Jag minns att jag hamnade i filosofiska grubblerier och funderade om det liksom blev en plats ledig på underhållningshimlen nu för min lilla bebis. Om hennes väg var
utstakad på Jacobs stege.

Hon blev sannerligen en entertainer. Och är.
Och kanske, Julia, tar du dig ända till himlen med stegen som blev din den där första natten.

En kommentar

  1. fyrabarnsmamman

    …vad fint skrivet! Konstigt att andras förlossningsberättelser berör så mycket, men så är det.
    Det är ju bara helt fantastiskt när dom drar efter andan den där alldeles första gången. Att mina har anlänt med olika mått av dramatik, påverkar väl också när jag torkar en tår ur ögonvrån och hoppas att det ska finnas stegar över, även till mina barn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.