Jag var tvungen att kliva upp för att traska ner till medicinskåpet. Känner mig rejält risig och det är fel läge när man har tre handbollsmatcher, en hockeymatch och ett 50-årskalas framför sig idag. Framför allt när det är roliga saker som man faktiskt vill göra.

För att se om mina svullna och värkande leder och min i övrigt ömma kropp kan komma till sovläge igen, så bläddrar jag lite sidor på nätet medan min vetepåse värms i mikron och mina värktabletter får fäste. Det lyser i flera hus runt omkring mig. Jag funderar vad de gör uppe klockan fyra en lördagmorgon? Fest eller det rakt motsatta? Ångest? Värk? Sömnlöshet? Har de just kommit hem från krogen? Eller har de bara glömt att släcka lamporna?

Malmö och Mora spelar alltså 0-0 i tre perioder. 0-0 under övertid. Jisses vilken gladhockey. Eller inte. Gissa om jag inte vill ha något av de där lagen i Elitserien nästa säsong. Jag ogillar Malmö. Jag ogillar Mora.

Men det kan ju alltid bli kul att se straffar. Det är vad jag roar mig med en fredagkväll. Straffar mellan två hatlag. Gäsp.

Jag handlade frukt igår. Igen.
Det är en oerhörd omsättning i mitt stora fruktfat i köket.
Och jag gråter blod när den BILLIGASTE frukten kostar 22 kronor kilot.
Allvarligt talat, det måste vara något fel när chips kostar en bråkdel av en påse äpplen. Hur svårt kan det vara att styra om våra skatter och se till att nyttig mat är billigare än onyttig?

Nyss såg jag fruktfatet dräneras när Julia plockade ihop det hon ska ha som mellanmål i skolan.
’Alltså, nu satsar jag med frukt här. Alltid är det någon som ska snylta!’ säger hon innan hon packar ner påsen i skolväskan.

Jag vägrar att missunna barnen mellanmålsfrukt, även om det just nu är dyrt som F.
Kvar på fatet ligger några citroner bland apelsinerna ( som bara kostade 12,90 i övik i tisdags)
’Åh vad citroner är fina. Det är synd att de är så äckliga!’

Tack vare att de är så äckliga och blev kvar kommer jag att kunna göra citronvatten till middagen. Det börjar bli lyx nuförtiden.

Det pågår onekligen en del märkliga diskussioner i detta hus. Igår kom 14-åringen och hennes kompis E hem från skolan och hur de kom in på tomten vet jag inte. Det kan ha haft att göra med att de gick igenom jultidningslistan.

E: Tomten är far till alla barnen. Så JAG är hans dotter!
Isa: Gud är också far till alla barnen
E: Vilken inavel det måste bli då?
Isa: Om Gud och tomten är far till alla barnen? Inavel är väl inte riktigt rätt ord för det förhållandet liksom?
E: Men om bara Gud är far till alla barnen måste det väl bli inavel i alla fall?

Sen försvann de ut för att fortsätta den filosofiska diskussionen så jag fick aldrig veta hur den slutade.