Halloweenkanin

Årets Jason är modernt klädd i ekobomull och inte i hockeymask.

Anton skulle på Halloweenfest i fredags. Sanningen är att vi alla hade hus-förbud eftersom Julia skulle ha partaj hemma hos oss för sina kompisar och inte var ett dugg intresserad av att ha sin småsyskon hemma bland övriga monster.

Anton skulle vara den där otäcka Jason, mördaren från Fredag den 13:e-filmerna. Han borde inte ens veta vem det är.

Man är ju som vanligt ute i sista minuten vad gäller förklädnader och när vi letade den förbenade hockeymålvaktsmasken a la 60-tal, Jasons signum, hittade vi den naturligtvis inte.
"Det är lugnt, jag målar dig istället" tröstade jag.
Men när jag skulle ta ner den vita ansiktsfärgen för sminkningen var den givetvis tom. Sonen misströstade dubbelt.
Efter att ha försökt dra en tubgas modell större över huvudet på honom, vilket höll på att kväva ungen, klippte jag loss en krage på en vit polotröja i vild panik och målade så gott det gick. Hans kamrat såg lite bestört ut när jag i nästa sekund klippte hål i en gammal vit kjol för att maximera hans outfit. Nöden är uppfinningarnas moder.

Faktum är att i dunklet i hallen såg de så pass läskiga ut att både Anton och hans kompis hoppade en halvmeter när de passerade spegeln.
"Det beror nog på den här otäcka stämningen" sa Anton som sen flög en halvmeter till när något blåste omkull på bron.

"Han ser ut som en kanin" sa storasyster innan jag försökte mörda henne med en blick och hon återgick till att koka svart spagetti och stoppa chokladbolls-smet i hundbajspåsar, vilket de skulle äta till förrätt.

Kanin eller inte. Om man blir rädd när man ser sig själv i spegeln måste verket vara fullbordat.
Jag tycker för övrigt att kaniner är ganska otäcka de också.