Omvägar

Leksands tredje raka förlust. Har jag ens tänkt på att sparka tränaren? Nee, skulle inte tro det. Morten Green såg ut som om han åkte i sirap. Har han haft samma sjuka som jag? Det kan väl inte bara ha berott på att det är värdelös is i Malmoes nya hall också?
Jens Bergenström däremot är en krigare av stora mått, en av mina absoluta favoriter. Jag undrar hur långt han åker varje match? Man skulle peta in en längdmätare i skridskon på honom. Han drar sig inte för omvägar heller.

På tal om omvägar så var jag på den där olyckan med den välta långtradaren i Ängersjö idag. Snacka om omväg man fick ta för att komma dit. Jag tänkte svänga ut på E4 här och sen svänga in vid Håknäs, men se det gick ju inte. Vägverket hade spärrat E4 redan uppe vid Levar. Det innebar att jag fick åka över Mullsjö, Bjennberg och Hägernäs för att komma ut vid Hörnefors och ta södergående filen till olyckan.

Det enda roliga med det var att man fick se lite nya hus. Och så ramlade det över mig en massa minnen från förr i tiden när jag ibland åkte den där vägen. Som 6-åring var jag livrädd för ett sandtag längs sträckan, som såg ut exakt som en bild jag hade sett i mammas Året Runt. Ett suddigt fotografi hittat i en död kvinnas kamera, där man trodde att hon hade fotat marsmänniskor det sista hon gjorde.
Som vuxen har jag roligare minnen från den där vägen, men det tar vi en annan gång.
Jag ska minsann sörja Leksandsförlusten och riktigt lida mig igenom den!