Igår när Julia kom hem från sin APU på Getrud &Gertrud frågade jag hur hon trivdes.
"Åh, mamma jag trivs verkligen jättebra, de är så himla gulliga"
Jamen vad bra då, tänkte jag. Då har hon inget mer att oroa sig för den här terminen.
"Fast mamma, när man trivs sådär bra, då börjar man ju nästan typ gruva för att man ska tillbaka till skolan igen"
Håhåjaja. Det finns alltid något att oroa sig för om man vill. Man ska aldrig ha FÖR roligt tydligen.
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
Senaste kommentarerna